Dagens 65-åringar vägrar gå i pension. Radioprofilen Gert Fylking
fyller 65 i år, kallar sig den ständige eleven, och har inga planer på
att sluta jobba.
– De får bära ut mig härifrån.
Ingen
kan väl påstå att Gert Fylking är som alla andra, men på ett sätt är
han i alla fall typisk. Precis som de flesta andra 65-åringar har han
inga planer på att mata duvor.
– Jag har full förståelse för att
man går i pension om man har ett fysiskt krävande jobb och kroppen tar
slut, men prata i radio kan man göra rätt länge. Det som sätter stopp
är väl gaggigheten.
Enligt en undersökning från Statens
Pensionsverk är andelen statsanställda 65-åringar som jobbar vidare för
första gången någonsin större än de som väljer att gå i pension. Samma
trend ses i privat sektor.
Den enorma 40-talistgenerationen blev
redan på 1980-talet – när de var i 30-40-årsåldern – beskyllda för att
stå i vägen för yngre förmågor på arbetsmarknaden. Då myntades
begreppet "Jätteproppen Orvar", senare har de kallats "Köttberg" – från
början en jordbruksterm som beskriver en överproduktion av kött som det
inte finns någon marknad för.
Visst kan de stoppa upp på arbetsmarknaden, men de yngre generationerna ska också vara tacksamma
över det växande köttberget, menar Gert Fylking.
– Vilket tycker de är bäst, att vi jobbar kvar och betalar skatt eller att vi börjar kosta samhället?
Det
finns en stark ungdomskult i vårt samhälle, men Gert Fylking upplever
att yngre personer faktisk tror att de är äldre än de är.
– När
man pratar med personer i 30-40-årsåldern tror de att de vet väldigt
mycket. Det verkar vara svårt att hacka i sig att de inte har alla
svaren. När du tror att du kan allt, det är då det är dags att gå i
pension.
Nyligen landade ett brev med den ödesmättade rubriken "Slutålder" i Fylkings brevlåda. Men för
dagens och framtidens pensionärer behöver det inte bli så dramatiskt
att sluta jobba, tror han.
Män löper större risk att förlora
kontakten med sina vänner när de slutar jobba eftersom de i högre
utsträckning än kvinnor bygger sitt kontaknät runt arbetsplatsen och
inte vet vad de ska göra när de är hemma.
– Förut var
hushållssysslor så kallat kärringgöra och det gjorde att det blev
lättare för kvinnor som gick i pension eftersom de fortsatte ta hand om
hemmet som de alltid gjort och hade väninnor som gjorde exakt samma
sak. För männen blev det ett stort svart hål när de gick i pension, men
det där tror jag jämnar ut sig när de generationer som är vana att fördela
arbetet går i pension.
Att Gert Fylking till och med på frågan
om vad han ska göra när han till slut går i pension börjar tala om jobb
är talande för 64-åringen som aldrig är ledig.
– Jag har skrivit
hela mitt liv, en massa krönikor och historier, så ett par böcker
skulle jag vilja skriva. Sen är det en kille som ligger på och vill
hjälpa till att skriva mina memoarer. Det kanske kan vara ett bra sätt
att vända blad.
Uppd. 2010-03-05 16:34
Gert Fylking, 64: De får bära ut mig
