Ovan: On Scene Commander används av räddningstjänst i Sverige för att utbilda räddningsledare.

Programvaruföretag, hotellkedjor och räddningstjänster har fått upp ögonen för hur dataspel kan göra anställda bättre rustade för att ta itu med arbetsuppgifter. Men var går gränsen för vad man kan lära sig i ett dataspel?
– Jag vill tona ner hajpen, säger spelforskaren Jonas Linderoth.

Från att ha varit avkoppling har "serious gaming" blivit en trend inom dataspelsbranschen och allt fler företag använder simulatorer.

När kanadensiska collegestudenter fick spela gränsvakter i en simulator innan de gjorde ett intagningstest ökade andelen lyckade test från 59 procent till 95 procent, rapporterar tidningen Go.

Enligt en undersökning från spelorganisationen Entertainment Software Assosiation planerar åtta av tio amerikanska företag att använda spel för att utbilda personal 2013.

– Spel som träningsinstruktion har funnits långt före datorns tid, bland annat som rollspel inom business och militären, säger Jonas Linderoth, pedagog och spelforskare på Göteborgs universitet.

Jonas Linderoth vill ta ner fenomenet "serious gaming" på jorden. För Jas-piloter och kranförare är simulatorer bra träning, men när det handlar om kontakt med människor blir lärdomen ganska platt.

– Man ska ha klart för sig att företag också drivs av ekonomiska anledningar. Vad de vill lära ut är extremt enkla procedurer, typ att en blivande städare ska trycka på en knapp för att hälsa på en hotellgäst eller stänga toalettlocket, säger Jonas Linderoth.

Exemplen är hämtade från verkligheten, rättare sagt från hotellkedjan Hiltons simulator Ultimate Team Play, som ska se till att anställda lär sig av misstag de inte har råd att göra i verkligheten.

Spelforskaren ger däremot ett exempel på en simulator som faktiskt fungerar i en "mjukare" arbetsmiljö, men då handlar det om att spela en anestesiläkare som håller koll på olika mätare.

– Det kan vara att pupillerna vidgas och du ska ge den och den medicinen, men det är fortfarande ganska långt ifrån att till exempel hantera anhöriga till en patient.

Ett argument för "serious gaming" är att den yngre dataspelsfrälsta generationen lättare ska kunna ta till sig yrkesfärdigheter. Något som också ofta hålls fram är hur samma generation redan lärt sig att samarbeta genom att spela till exempel Word of Warcraft.

Det argumentet är något som Jonas Linderoth, trots att han själv är en flitig spelare, ser som ett sätt att stilla det dåliga samvetet som kommer när vi lägger för mycket tid på något som är kul.

– Om man tittar på vad det är för samarbete så handlar det om att samarbeta för att man ska uppnå egen vinning. Jag hade inte velat jobba på en sådan arbetsplats.