Headhuntingbranschen går mot mer transparens och öppenhet så att både jobbkandidater och uppdragsgivare (arbetsgivarna) får mer insyn.
I Gregor Waldners fall upplyste headhuntern Monika Grahn om vilket jobb det handlade om, en tjänst på ett av världens största försäkringsbolag.
– Det kändes som ett milslångt kliv för mig. En ny bransch, och ett steg från ett relativt litet svenskt entreprenörsföretag där jag var med nästan från starten, till AIG med 140 000 anställda, säger Gregor Waldner, tidigare säljare och projektledare, nu loyalty manager.
Han tvekade först att ta det stora klivet. Men ju mer information han fick om tjänsten och om företaget, desto mer tilltalad blev han:
– En personlig utveckling i hög hastighet, det är vad det var.
Då – i början av 00-talet
Mycket hemlighetsmakeri. Jobbkandidater fick sällan veta vilket företag det handlade om förrän
i absoluta slutskedet av processen. Headhunters lät uppdragsgivarna se ett begränsat urval av 3–4 slutkandidater, med endast en kort presentation av var och en. Urvalet skedde ofta i headhunterns egna slutna databaser och genom kontakter.
Nu
Mer öppenhet. Oftast får jobbkandidaten tidigt veta vilket företag det handlar om och vilken typ av tjänst. Personuppgiftslagen (PUL) ger även kandidaterna möjligheten att få ut hela sin ”akt”, vilket har lett till att många headhunters frivilligt väljer att vara transparenta. Urvalet sker både genom sökning offline och via källor som Google, Linked In, Facebook. Uppdragsgivarna får veta varför de aktuella kandiaterna har gått vidare.
Källa: Peter Eek, seniorkonsult på Carpenova
