Tänk dig ett vanligt måndagsmöte. Plötsligt föreslår en kollega att ni ska testa en ny mötesstruktur från och med nästa vecka. Hur reagerar du på det?

-- Vanligt är att ett par fingrar åker upp i luften, tillsammans med kommentaren: ”Varför krångla för? Kan vi inte bara göra som vi brukar”. Det där är ett exempel på jantesabotage. Reptilhjärnan går i gång när någon bryter den gängse normen, även om avsikten är att förbättra, säger janteexperten Tomas Gunnarsson, psykosyntesterapeut, föreläsare och författare till boken ”Att överlista Jante – om konsten att lyfta sig själv och andra”.

Ett annat exempel är när du ska kommentera en insats på jobbet som du just fått beröm för: ”Jo, i stora drag kändes det okej, men jag klantade till det lite med ...” .

-- Vi är så rädda för att sticka ut eller upplevas förmer än någon annan att vi förminskar oss själva på olika sätt. Beteendet saboterar även för kollegerna, eftersom det upprätthåller en kultur av att man ska hålla sig själv tillbaka – också i språket .

Även runt fikabordet är jantesabotage vanligt. Din kollega kanske säger ”Är inte Carro galet irriterande?”.

-- Jante innebär att vi ska ha samförstånd till vilket pris som helst. I stället för att säga emot faller vi in i  klagokören.