Linus Zachrisson har genomfört tusentals jobbintervjuer. Han försöker ofta vara kamratlig
med intervjuobjektet. – Då kan man få fram den mest hisnande information om en
person, säger han.
Se upp för kompisfällan på intervjun
Jobbintervjuerna ser inte ut som förr. De påminner allt mer om vanliga kompissamtal – vilket kan bli hur förrädiskt som helst. ”Mer äkta och ärliga svar”.
Det första som brukar hända vid anställningsintervjuer numera:
Du blir bli bjuden på latte och får ta plats i en av de mjuka fåtöljerna och så börjar ni småprata om allt möjligt, du och rekryteraren.
– Helst ska situationen bli så avslappnad att det inte känns som en intervju, säger Linus Zachrisson, som genomfört tusentals jobbintervjuer det senaste decenniet och är grundare av karriärrådgivningsföretaget Min Karriär.
– Då kan man få fram den mest hisnande information om en person. En man kände sig exempelvis så trygg att han öppet berättade att han blivit avskedad.
Tidigare var en sådan trygghet ovanlig. Rekryteraren satt mitt emot vid ett konferensbord, blint stirrande i ögonen och sköt i väg tuffa frågor som kunde få skjutjärnsjournalisten Janne Josefsson att framstå som mjäkig.
– På den traditionella intervjun var kandidaterna mer på sin vakt. Under kompisintervjun får man fram mer äkta och ärliga svar, och det är bra. Jag vill ju komma förbi den tillrättalagda bilden som kandidaterna visar upp.
Många gånger får Linus reda på avgörande information i fikarummet på väg ut. Här är ett exempel:
– Jag kan säga ”hoppas att det inte blev nervöst för dig” innan vi tar farväl. En kandidat sa ”jag blev lite nervös när du ställde frågor om min engelska”. Intressant, tänkte jag direkt, och kunde fråga om vad den nervositeten handlade om.