Love Prelog: ”Nu tror de på mig när jag säger att jag är en man”
”Varför har du sådan ljus röst?”, ”Du kan inte vara en kille om du har fitta.” var vanliga saker Love fick höra på arbetsplatsen.
– Det blev jobbigt. Jag fick ett dåligt bemötande.
Love Prelog började plugga till lärare 2011, vilket gick relativt bra – tills han kom ut som trans. Det är först nu i oktober som Love kände att han kunde beta av de sista kurserna innan han kunde ta sin lärarexamen.
– Jag har haft min sista praktik på en skola och den här gången har det gått bra. Det var svårare förut. Då trodde ingen på att jag var en kille.
På tidigare arbetsplatser har det ofta blivit jobbigt när Love har berättat att han är transperson. Ett tag försökte han hitta jobb där han inte behövde vara runt andra människor för att slippa att bli påmind om att han inte var som alla andra.
– Som jag upplever det så får jag som transperson endast existera när jag får rätt ord sagda till mig, alltså rätt pronomen och så. Jag får finnas först när jag övertygat andra. Jag har hoppat mellan en del arbetsplatser och praktik på grund av det här.
LÄS MER: Tomas, 36, om att söka jobb som transsexuell: ”De vänder ryggen mot mig”
Det händer fortfarande att Love blir felkönad, av både kollegor och elever. Men det är lättare att hantera det nu än vad det var för några år sedan.
– Innan så har det hänt att folk inte gett upp och stoppat mig i korridoren och liknande och sagt saker som ”Du kan inte vara kille om du har fitta”. Nu får jag frågan om jag är kille eller tjej. Det fick jag inte tidigare. Då bara antog man att jag var en tjej.
Tack vare en könsutredning, tillgång till testosteron och en mastektomi har tillvaron blivit lättare.
– Nu tror de på mig när jag säger att jag är kille. Så på så sätt har jag sluppit att vara ”öppen”. Det var så skönt. Kände mig helt utarbetad för att jag kunde lägga tid på arbetet och innehållet istället för på vem jag var som person liksom. Nyfikenhet att vilja lära sig mer om trans är bra, men det blir väldigt personligt och jobbigt när man är på sin arbetsplats och försöker göra sitt jobb när man får massa personliga frågor.
På tidigare arbetsplatser har Love varit nervös över hur han kommer att må när han kommer hem, så är det inte idag.
– Innan var jag mest nervös för frågorna och hur det skulle kännas efteråt. Typ ”Varför har du så ljus röst?” det är en klassisk fråga. Eller att de skrattar för att de tror att det är ett skämt. Nu har jag kunnat ta eventuella frågor lättare. Det står på mitt pass att jag är man. Jag har bevis för det. Det har varit så skönt att få vara stressad över mitt jobb och inte mig själv.
Love skulle helst se att skolor och arbetsplatser pratade mer om normer och vad det egentligen är för något.
– Många vet ju kanske vad hetero är men inte vad en norm är. En norm är ju inte det som är vanligast, utan det är vad vi tycker är mest eftersträvansvärt. Det som är allra lättast är att ha ett normkritiskt förhållningssätt i stort. Förutsätt inte var någon kommer ifrån, deras sexualitet eller könstillhörighet. Tolka inte varandra beroende på hur våra kroppar ser ut.
