5 yrkesroller inom vården svarar: Så är det att ha mitt jobb
Vad tycker sjuksköterskan är det bästa med sitt jobb? Vad gör cancerforskaren en vanlig arbetsdag? Och hur är det egentligen att jobba som läkare Sydsudan? Vi har ställt fem frågor till fem personer med olika jobb kopplat till vården.
Olle Byrlind Cronqvist, leg sjuksköterska, IVA Växjö (är just nu tjänstledig och studerar till intensivvårdssjuksköterska)
Vad gör du en vanlig dag på jobbet?
– Varje pass börjar med en rapport från föregående pass. Sen börjar arbetet med att dela mediciner och hjälpa till i omvårdnaden. Som sjuksköterska har man ofta ett ben i omvårdnaden och ett i det medicinska.
Varför jobbar du med det du gör?
– Jag älskar helt enkelt att arbeta med människor. För mig finns det få yrken där du dels kommer så nära människor och dels kan hjälpa människor i så stor utsträckning som man kan i sjuksköterskeyrket.
Vad önskar du att du hade vetat om ditt yrke/bransch innan du började jobba?
– Hur stort ansvar yrket innebär. Att vara inlagd på sjukhus innebär en enorm utsatthet. Sjuksköterskan har en viktig roll för att få patienten att känna sig trygg i den nya miljön. Det är ett enormt ansvar.
Vad är det bästa och det sämsta med ditt jobb?
– Det bästa är alla människor, kollegor som patienter. Mötena människor emellan. Det sämsta är klagandet och negativiteten. Bilden av vården är så negativ. Allt det positiva med att arbeta inom vården försvinner.
Kan du berätta om en särskild händelse kopplat till ditt jobb som lämnat ett avtryck hos dig?
– De patienter där man känner att vården inte räcker till. Där vården är för statisk och patienter faller mellan stolarna. Sen är okunskapen om sepsis något jag tycker behöver lyftas. Där kan vi rädda massvis med liv.
Katarina Sandström, leg barnmorska, Charlottamottagningen i Karlstad
Vad gör du en vanlig dag på jobbet?
– Patienter kommer till exempel till mig för att få hjälp med att bli gravida. Jag arbetar med rådgivning inom fertilitet, preventivmedel och sex- och samlevnad. En vanlig dag på jobbet innebär mycket telefon och mejl. Jag sätter in spiraler, p-stavar, byter prolapsringar och har stödjande samtal.
Varför jobbar du med det du gör?
– Jag har valt att jobba som jag gör på grund av att det är roligt att träffa kvinnor i varierande åldrar. Man får en relation med flera generationer ibland och träffar par, både hetero och homosexuella. Jag tycker att det är väldigt intressant och givande att samtala med människor och få dem att växa.
Vad önskar du att du hade vetat om ditt yrke/bransch innan du började jobba?
– Att det ofta inte lönar sig att studera vidare. Jag trodde att min lön skulle bli betydligt bättre om jag pluggade vidare och jobbade med de uppgifterna, vilket inte är fallet. Eller kanske inte, för då hade jag ju inte haft det bästa jobbet vilket jag har idag.
Vad är det bästa och det sämsta med ditt jobb?
– Det bästa med jobbet är att ingen dag eller patient är lik en annan. Jag lär mig ständigt nya saker. Det är ett självständigt jobb och jag har mina egna patienter. Det sämsta med jobbet är att eftersom vi är en liten mottagning så är vi beroende av varandra. Det är skört när någon är sjuk.
Kan du berätta om en särskild händelse kopplat till ditt jobb som lämnat ett avtryck hos dig?
– Alla rädda, förtvivlade, ledsna och ibland skräckslagna kvinnor som genom våra möten på en hemlik mottagning i en trygg miljö så småningom vågar. Vågar bli gravida, föda barn, bli undersökta och lyckas ha ett bra samliv.
Martin Ringsten, leg fysioterapeut, Södra Sandby vårdcentral
Vad gör du en vanlig dag på jobbet?
– Som fysioterapeut inom primärvården så kommer människor till mig främst om de har ont i kroppen och vill lista ut vad det beror på, men också för att behandla sina smärtor. Fysioterapeuter har nu för tiden huvudansvaret för det här området i behandling och bedömning.
Varför jobbar du med det du gör?
– Att få hjälpa människor att bli bra eller bättre från sina besvär, och att få arbeta i en utvecklande arbetsmiljö där man måste hålla sig uppdaterad och påläst för bästa möjliga vård, är fantastiskt kul och stimulerande. Man gör skillnad varje dag.
Vad önskar du att du hade vetat om ditt yrke och bransch innan du började jobba?
– Som fysioterapeut kan du arbeta med väldigt mycket. Allt ifrån barn till äldre. På skola eller som säljare. Som undervisning eller som behandlare av skador. Men att det som för det samman är att du hjälper människor att nå sina mål.
Vad är det bästa och det sämsta med ditt jobb?
– Det bästa är nog variationen och utmaningarna man får varje dag inom primärvården. Ingen person eller dag är den andra lik. Det sämre är nog att ett högt tempo kanske inte passar alla och att lönerna inom vården kanske kunde varit högre.
Kan du berätta om en särskild händelse kopplat till ditt jobb som lämnat ett avtryck hos dig?
– Det finns så många möten med patienter som lämnar avtryck hos en. När en behandling lyckas få en person att återuppta något som är väldigt viktigt för dem gör en alltid glad och man får mycket tacksamhet.
Lena Claesson-Welsh, professor i medicinsk biokemi, institutionen för immunologi, genetik och patologi vid Uppsala universitet
Vad gör du en vanlig dag på jobbet?
– Jag planerar, utvärderar och sammanställer forskningsprojekt och resultat. Jag diskuterar med nära kollegor eller andra forskare från Sverige och världen. Ibland undervisar jag läkarstudenter.
Varför jobbar du med det du gör?
– Forskning är meningsfullt och spännande, till exempel att förstå och behandla sjukdomar. Man lär sig nya saker och träffar människor från hela världen som drivs av samma engagemang och kunskapssökande.
Vad önskar du att du hade vetat om ditt yrke/bransch innan du började jobba?
– Att det är hård konkurrens om forskningsmedel och att man aldrig blir klar med sina uppgifter. Arbetet är hela tiden i ens tankar. Men också att engagemanget är stimulerande och man lär sig nya saker.
Vad är det bästa och det sämsta med ditt jobb?
– Något av det mest givande jag vet är att träffa kunniga människor som kan berätta om sin forskning på ett medryckande sätt. Men, ibland är stressfaktorn för hög och man slarvar sig igenom de många uppgifterna.
Kan du berätta om en särskild händelse kopplat till ditt jobb som lämnat ett avtryck hos dig?
– Cancerfonden utsåg mig till ”Årets Cancerforskare” 2017. ”Vanliga” människor kontaktade mig efteråt för att berätta om sin eller anhörigas sjukdom. Det väcker tankar om forskningens vikt och utmaningar.
Marie Inhammar, ST-läkare i barn- och ungdomsmedicin på Akademiska sjukhuset i Uppsala och fältarbetare för Läkare utan gränser
Vad gör du en vanlig dag på jobbet?
– I flyktinglägret i Sydsudan fick det lokala teamet och jag behandla barn med undernäring och malaria. I Bangladesh vårdade vi barn med difteri som hade brutit ut i lägret. Min viktigaste uppgift är att utbilda den lokala personalen för att jag och hela organisationen inte ska behövas på sikt.
Varför jobbar du med det du gör?
– Att arbeta med sjuka barn i regioner med humanitära kriser är otroligt utmanande och stimulerande. Ingen dag är den andra lik. Man kan verkligen göra stor skillnad med små medel.
Vad önskar du att du hade vetat om ditt yrke/bransch innan du började jobba?
– Jag oroade mig mycket för min personliga säkerhet innan jag åkte på mitt första uppdrag till Mosul i Irak. Även om fältarbete inte är riskfritt så har Läkare utan gränser lång erfarenhet av att arbeta i konfliktområden och väl på plats var jag aldrig rädd. Både jag och min familj hade oroat oss mycket i onödan.
Vad är det bästa och det sämsta med ditt jobb?
– Man kan rädda livet på många barn med små medel. Ett exempel är vaccinationer mot mässling, det är en av de sjukdomar som orsakar flest dödsfall bland barn i världen. Det sämsta är att behoven är oändliga och jag har många gånger känt mig otillräcklig och tvingats göra svåra prioriteringar.
Kan du berätta om en särskild händelse kopplat till ditt jobb som lämnat ett avtryck hos dig?
– Jag minns en eftermiddag i Sydsudan när vi hade tränat återupplivning av nyfödda barn på dockor. Strax därpå föddes ett barn som inte andades. En av undersköterskorna kunde då direkt utföra inblåsningar på bebisen så att den överlevde. Mamman var otroligt tacksam.
